Reflektiom

Vad gör man när hjärnan håller på att koka över?
Mötte en olyckssyster härom dagen på mammografin. Vi har båda haft oturen att drabbas av rectalcanser. Hon har varit frisk i 4 år men nu fått metastaser i både lever och lunga. Mitt liv gick i turbofart när jag hörde det. Så oerhört skört det är. För bara någon månad sedan så fick jag beskedet att prognosen är god. Rädslan griper med sina klor runt hjärtat. Vad skulle jag göra, hur skulle jag reagera, hur känns det om jag får samma besked vid nästa kontroll? Jag vill inte veta!
Jag vill leva, länge. Uppleva lyckan att bli gammal, se mina barnbarn växa upp. Finnas för min åldrande mamma. etc.
En vanlig fredag i hemmet kan det vara svårt ibland att fylla sin egen bild. Att ha det så bra som möjligt utifrån dagens förutsätningar.
Just nu messar jag med min dotter. Kanske ett besök nästa helg. Minns mina tankar när jag var sjuk. Det gäller att prioritera det som är viktigt i livet. Relationer till man, barn, barnbarn och vänner. Inget kan ersätta det. Ekonomi, resor etc blir av underordnad betydelse när saker och ting sätts på sin spets.
Till detta kan läggas den energi du väljer att lägga på negative respektiva positiva saker. Om jag får ge ett enda råd så föreslår jag att du fokuserar på det som ger energi. Det du tänker på blir större ju mer du fokuserar på det.
Jag fokuserar.