Fredagsfundering

Fredag i slutet på månaden. Det betyder pappersarbete, fakturor och sammanställningar. I dag ska det även packas för en Stockholmsresa. Jag ska gå en utbildning, och denna helg handlar det om vitaminer och mineraler. Ska bli riktigt intressant. Det är bara synd att jag är så trött av infektionen jag bär på. För att minimera kostnaderna tar jag nattåget ner och kvällståget på söndag när jag åker hem. Det blir bara en hotellnatt. Kanske får ta ledigt halva måndag för att sova ut.
I vilket fall så är det ännu bara fredag. Ser ut att bli bra väder i mellansverige så jag skippar paraplyet. Återkommer efter helgen så får ni höra hur det var.

Nya idéer på flera plan

Torsdag förmiddag. Jag har just kommit in efter att ha rattat bilen på en såphal grusväg. Försiktigt, försiktigt nuddas gasen. Jag hoppas de hinner sanda innan jag ska till hälsohemmet. Där är en mycket brant backe som ska forseras.

Under förmiddagen har jag återigen gjort ett besök på "bli-frisk-huset". Doktorn har spolat ur var ur min inkapslade abcess. Sänkan har gått ner till under 8 men än känner jag mig inte trygg.

I går ringde jag en homeopat och fick tid redan nästa vecka på torsdag. Nu testar jag ett nytt alternativ och håller tummarna för att han ska kunna hjälpa mig.

Det händer även roliga saker i livet. I går kväll var jag på ett möte med kreativa kvinnor och vi diskuterade och hade idèer på hur vi ska arbeta för att utveckla Q-nätverket och den positiva inställningen i Sollefteå. Närmast kallar vi till stormöte i Q-nätverket för att arbeta fram handlingsplaner för nästa år. Spännande att se vad som går att genomföra. Får nog återkomma med flera inlägg i ärendet.

Nu ska jag fixa lunch, hänga tvätt och sedan cykeltester under eftermiddagen.

Stolthet

Idag var det en bekant som sa - du är ett levande bevis på att allting går , om man vill. Är det så? Är det så man ser på mig? Intressant. Jag hoppas att någon blir stimulerad av det. Vågar pröva sina vingar, kanske flyga en bit, kraschlanda och sedan flaxa vidare, en erfarenhet rikare.

Nu sitter jag i startgroprna för ett nytt uppdrag. Ska på ett första möte idag. Det är inte stort, men det bygger på förtroende, och för mig känns det roligt.
Jag är vad man kallar yrkesstolt. Hade en diskussion med en uppdragsgivare om vad som krävs för att göra konditonstester. Det är ett ansvar kopplat till det. Att se kunden och dess behov och möjligheter. Testledare är något man utbildar sig till, det gör man inte bara för att man kan tekniken.
Alla yrken kräver kunskap och utbildning i någon form. Jag är oerhört glad att jag fått utbilda mig i mitt yrke. Friskvårdskonsuent, med allt vad det innebär. Jag jobbar nu mest som hälsocoach och där ingår en hel del. Kort sagt. Varierat, roligt och utmanande. Bara jag vågar kliva på tåget när det stannar till vid min port.

Nya mål

Så var det måndag igen och jag reflekterar över den gångna veckan och helgen.

Jobbmässigt var det lite annorlunda. Jag var på Österåsens hälsohem och gjorde konditionstester. Det var första gången jag gjort det på löpmatta. Denna vecka ska jag dit igen,men då tar jag med min cykel och gör cykelergometertest. Det känns bätte för min del.

Övriga veckan var mest en massa spring på "bli-frisk-huset". Jag fick ny antibiotikakur. Tummen ner. Känns inte alls bra då min mage genast reagerar med katarr. Hoppas bara att infektionen ger sig.

Helgen var desto bättre. Vi var till Örnsköldsvik och Fjällräven arena och såg Björn Skifs. 3 timmar med oavbruten underhållning. Dansare och akrobater gjorde fantastiska nummer vid sidan av Björn. Fylld av musik åkte vi hem och nynnande hooked on a feeling.

Resten av veckan ska jag ladda för Stockholmsresa. Nästa helg börjar jag en utbildning och mitt första block ska handla om vitaminer och mineraler. Jag har köpt kursboken som heter Näringsmedicinsk tidskrift och är på 700 sidor. Ska bli intressant att gå igenom den. Jag tror att detta blir ett bra komplement för mig som har kostrådgivning i mitt arbete.

Snåla inte med positiva omdömen

Det är otroligt så lite det behövs för att man ska känna sig väl till mods. Att få lite positiva kommentarer och en klapp på axeln, kan bära långt. Det är viktigt att komma ihåg i kontakt med människor. Tänk inte bara för dig själv att" gud vilken snygg frisyr" eller "vad glad jag blir när du ringer". Säg det högt till vederbörande. Det värmer själen och gör tillvaron roligare.

Jag glömmer aldrig när en väninna berättade om hur hennes make fick positivt omdöme om sin rumpa, av grannfrun. De stod nedanför stegen när han målade huset. Hon berättade hur hon också tittat på honom och konstaterat att grannen hade rätt. På kvällen berättade hon det för maken och såg hur han sträckte på sig och sög in komplimangen.

Det är viktigt att vi ser varandra även när man varit tillsammans ett antal år. Säg det högt. Tack för att du finns i mitt liv. Jag uppskattar att du lagar middag till oss. Vilken snygg profil du får i dom byxorna. Vad snyggt det blev när du klippte dig. Det är inte alltid som föremålet för din uppskattning förmår att visa sin glädje, men det är ändå av värde att säga det.

En komplimang jag verkligen minns var när jag var med på en teambuilding och avslutningen på den var att alla skulle skriva något positivt om varandra. Någon hade skrivit att jag hade en fin rumpa. Jag som alltid haft komplex för att den är för stor. Det papperet med positiva ord sparade jag många år i mitt skrivbord. Det gör gott för självförtroendet.

Skriv gärna en kommentar och delge dina erfarenheter av att ge och få komplimanger / uppskattning

Måndagstrassel

Vad ska det bli av den här veckan? I morse när jag skulle till jobbet så gick locket upp på matdosan. Jag fick fiskgratäng och quinoa fulla väskan, på tidboken, pärm och andra papper.
När jag väl bytt väska, torkat och kom till jobbet så kommer jag inte in på bloggen. Mitt lösenord funkar inte. Vem är det som retas?
Jag undrar om det är riktigt klokt att följa planen för dagen? Jag hade nämligen tänkt kolla upp lite projektarbeten där jag skulle kunna jobba.
Efter lunch ( jo det blev lite kvar i dosan) ska jag till sjukhuset för spolning av min abcess. Jag hoppas och håller tummarna för att infektionen ger sig. Är på gränsen för att jag ska behöva antibiotika igen. VILL INTE. Jag får be om positiv hjälp resten av dagen.

Familjelycka

I torsdags åkte jag till Västerås för att hälsa på mina tjejer. Jag lyckades komma fram innan det var dags att hämta på dagis. Gissa om jag är stolt? 3-åringen sprang fram och kramade om mig och visade stolt upp sin mormor för kamraterna Jag är helt uppfylld av lyckan att vara mormor till de här härliga tjejerna. Storasyster är jätteduktig med att ta hand om lillasyster och hon är snabbt framme för att trösta om hon skulle vara missnöjd på något vis.

Här på bilden är det mysstund på köksgolvet

Lillasyster tränar idogt för att lära sig krypa. Ibland blir hon förbaskad då hon ännu inte lärt sig rulla tillbaka på rygg. Det är jobbigt att ligga på mage och kämpa hela tiden

Här poserar storasyster utanför ICA. Vi väntar på mamma som handlar

I går körde jag då hem igen. Det är jobbigt med avsked. Mina ögon har så lätt för att tåras och jag får skärpa mig och svälja klumpen i halsen.

Väl hemma är det ändå skönt att sova i egen säng, att lukta på höstluften och återgå till vardagen.

PS. För en gångs skull hade de bra mat på Tönnebro. Stekt kycklingfile med quinoa, egen pesto och bönsallad. Någon har tagit ansvar. Tack för det alternativet.

Variation som stimulerar

Jag har ett fantastiskt jobb. Varierande på alla de vis. Vissa dagar är långa och andra korta. Vissa dagar innehåller behandlingar medan andra är mest prat.
I går var jag i Östersund tillsammans med en kollega och pratade Superfruits. Det är alltid lika roligt att träffa andra entusiaster. Vi talade affärsmodell, mål och arbetsrutiner.
Det blev en lång dag. Började morgonen med frukost tillsammans med Q-nätverket. Jobbade några timmar och åkte vid 15-tiden mot Östersund. Jag var hemma igen halv 11.
Det som är mest givande är att man sporras till att ta tag i det som känns lite jobbigt, till exempel att ringa samtal, kontakta representanter och att peppa både sig själv och sina medarbetare. Jag tänker att det är väl konstigt om inte jag ska kunna när så många andra kan. Nog kan jag väl lägga någon stund varje dag till att arbeta med NSE. Jag vill ju uppnå mina mål.
Är det någon som läser det här och blir nyfiken får ni gärna kommentera. Jag berättar gärna.

Flash back

Det känns konstigt när man blir påmind om tonårstiden. Vi minns samma saker men på olika sätt.
En ungdomsvän ringde mig sent på lördagkväll. Vi har inte hörts av sedan mitten av 60-talet.
Jag bodde då ett par år i Småland och vi gick i samma klass. Vad jag skulle vilja se hur han ser ut idag. Då, var han ganska liten, brunbränd och duktig i fotboll. Han berättade att han spelat fotboll fram till 40-årsålder.
Vi var ett par, väldigt oskyldigt. Minns inte att vi ens pussades, men han stod alltid vid min bänk i skolsalen.
Han är fortfarande Smålänning och har sin familj där.
Jag flyttade och började högstadiet i Långsele. Gifte mig så småningom med min stora kärlek och bildade familj med honom.
Nästa helg har de klassträff i min smålandsklass. Jag hoppas jag får bilder som visar mina kamrater från den tiden.
Tack R för att du ringde. Det var ett trevligt samtal.