HURRA

Torsdag den 8 september.

Det är 2,5 år sedan jag opererade min tarmcanser. I dag har jag varit på kontroll och mina prover är helt OK.

HURRRAAAAA!

Alla värden är bra och min läkare säger att det är en god prognos när jag inte fått återfall inom 2 år. Jag vågar hoppas. Jag känner en spirande optimism och känner en försiktig glädje. Jag vågar tro på framtiden, men brasklappen finns kvar. Jag är reaslistisk nog att veta att inga garantier finns. Men det finns framtidshopp. Jag ser fram emot att bli så gammal att jag får uppleva pensionen. Jag ser fram emot att se mina barnbarn ta examen. Dom har ännu inte börjat skolan. Det finns hopp, det finns tro och en stor tacksamhet för att jag lever här och får tillgodogöra mig vår sjukvård. Mycket finns att säga om hur det är, men min personliga känsla bygger på ett stort TACK.

Det sänker sig ett stort lugn och en trötthet över mig. En reaktion på den anspänning som byggts upp den senaste tiden. Inför varje kontroll finns en oro som poppar upp. Tänk om...!

Idag var det bra. Idag sa doktorn att nästa kontroll blir om 6 månader. I dag sa doktorn att prognosen var god!

Jag sänder en tanke till alla de medpatienter och anhöriga jag mött under min resa. Jag vet att några inte längre finns i livet, att några kämpar vidare med diverse behandlingar och att några har fått samma fina besked som jag fick idag.

För mig är det viktigt att berätta att jag är frisk. Att jag känner många som genomgått behandling och blivit friska. Det ger hopp till nyinsjuknade. När jag fick min diagnos saknade jag dessa goda förebilder.

Lev idag, ge beröm och komplimanger idag. Krama din familj och dina vänner. Ge dig själv en klapp på axeln. Livet är nu.

Kram alla läsare. Prognosen är god. Det tar jag med mig från dagens möte i "bli-frisk-huset"