Tankar om tid

Höst, höst, höst, så det skriker om det. Löven har börjat falla från den tidigaste björken. Lingonen är plockade och de vissnande blommorna vid husknuten borde förpassas till komposten.
De senaste veckorna har jag verkligen funderat över den filosofiska frågan- Vart tar tiden vägen?
Swish så har veckan gått
Jag fortsätter med min ambition att ha det så roligt som möjligt på jobbet varje dag. Allt utifrån dagens förutsättningar. Det går faktiskt riktigt bra. Mitt enda problem nu är att det är för få timmar och arbetsdagarna tenderar att bli lite väl långa. Som tur är har jag en tillåtande chef (jag själv) som inte bryr sig om det blir övertid vissa veckor. Hon vet att det kommer veckor med fritid också.
Har startat upp höstens första kurs. Hälsan i fokus. 6 deltagande trevliga kvinns från olika arbetsplatser. Kändes inspirerande efter upptakten.
I går kom en förfrågan från ett företag som vill köra samma upplägg med arbetsplatsen. Jag tackade ja till det och startar i oktober.
Förmiddagarna befinner jag mig hos M och stöttar i hennes vardag och eftermiddagarna är det massage och behandligar som gäller.
I kväll åker jag med 5 andra NSE representanter till Myckelgensjö för peptalk och utbildning. Ska köra själv så jag hoppas det inte skuttar fram någon älg på vägen.
Kanske vi får ett besök på glassfabriken.

Det kanske inte är så konstigt att tiden liksom försvinner. Jag har ju så varierade dagar och om jag får tid över sätter jag mig med spindelharpan och lägger den. Då flyger minuterna iväg och plötsligt upptäcker jag att jag nog är sen.
Avslutar nu för att plocka ihop dagens jobbväska. Glöm inte..., matsäck, pinsèn till A, bladet med visionsarbetet, extra tröja till i kväll, massagekläder och inte minst sandalerna jag gjorde rena i går. Blir nog 2 väskor som det ser ut.
Nej nu har jag inga fler timmar att använda vid datorn den här morgonen.