En skön helg

Söndag kväll och jag summerar helgen. Hade inga förväntningar alls eftersom den skulle tillbringas i ensamhet. Blev desto bättre. Underbart vakert höstväder gjorde att humöret var på topp. Vaknade tidigt på lördag morgon och såg att termometern stod på -5. Tog på träningsoverallen och gick skogsrundan. Tyst och stilla. Ett och annat löv rasslade mot marken, i övrigt inte ett ljud.
Väl hemma blev det nyttig frukost och lite helgstädning av huset. Nöjd med resultatet fräschade jag upp mig och åkte ner till Sollefteå. Flanerade och tittade på lite kläder. Inga stora inköp men 2 tröjor blev det.
Hem, middag och sedan hämtade jag mor. Vi var på Hullsta Gård och avnjöt Nickegalan. Hemlig stipendiat var Helen Sjöholm. Vilken artist hon är. Bjöd på vacker sång. Hem vid 22.30 och nöjd med kvällen.
Vaknade sent i morse och beslöt ta en lång promenad. Gick 1,5 mil i det vackra vädret.
Sitter nu och slöar vid TV´n. Rätt skönt att inte ha några krav utan bara följa ingivelsen. I morgon åter till jobbet.

Så mycket bättre

I dag är det bättre. Konstigt hur kroppen och själen fungerar. Jag skyller en del på det ruskiga väder vi har. Regn, snö och isande vind. Inte är det konstigt att sinnet fryser.

Snart kan vi vandra längs grönskande stigar och glömma dagens isande vårvindar.

Kom att tänka på hur enkelt det är att glädja en människa. Bekräfta genom telefonsamtal, en kram, ett mail eller bara ett enkelt hej när man möts på stan. Vi kan faktiskt göra skillnad genom att säga hej.

Jag minns en händelse för många år sedan när jag var på väg till mitt dåvarande jobb. Regnet stod som spön i backen och mörkret var kompakt på parkeringen där jag ställde bilen. På väg mot dörren fick jag sällskap av en kvinna som arbetade på an annan avdelning, så vi kände varandra bara till utseende. Hon log mot mig och sa att det är väl tur att man har ett jobb som dessutom är inomhus. Vi skildes åt med ett "ha en bra dag".

Jag minns att jag tänkte på henne och den inställning hon förmedlade. För visst är det betydelsefullt hur man ser på saker. Så simpla saker som vädret är ingentig att hänga upp sig på. Det bir inte bättre av att gnälla, snarare sämre. Talar jag hela tiden om hur ruskigt det är så förstärks den känslan. Vi glömmer bort att vi har tak över huvudet och värme husen. Vi har möjlighet att njuta av en varm kopp te , lyssna på favoritmusik eller bjuda en vän på lunch.

Jag avslutar denna lilla betraktelse med önskan om att du tar vara på din dag. Tänk på det som är bra och njut av att finnas till.

Onsdag 16 juni

Halva månaden har gått och midsommar närmar sig. I morse hörde jag väderspåmannen Sarri säga att den bästa sommaren kommer i augusti. Jag tycker att den bästa sommaren är hela tiden. Bra för att den är alldeles lagom varm för mig när jag jobbar, bra för att gräset inte torkar ut, bra för att det inte krävs så mycket.

Vår svenska sommar är så ren på något vis. Trots pollen på förstukvisten så andas jag syrerik och ren luft när jag går ut på morgonen. Något kylslagen ibland, men helt underbar.
Himlen verkar blåare, gräset grönare, fågelsången skönare, och blommorna mer varierade och vackra än tidigare år. Till och med regnet har sin plats. Jag planerar för semester och upplevelser i smått som berikar tillvaron.

Jag blickar tillbaka till förra sommaren när jag kämpade mot infektioner mellan cellgiftsbehandlingarna. Målet var att få tillbaka vardagen med vardagliga bekymmer. T.ex vad ska vi äta till middag, när ska jag ha semester, kan vi åka till barnen etc? Vågar jag planera för en morgondag?

I dag den 16 juni, ett år senare har jag anmält mig till en utbildning i 5 steg (kostkonsult) som går i höst. Jag planerar för att utveckla mitt företag, och jag funderar på semester och möten med kommande medarbetare och uppdragsgivare. Jag planerar och är närvarande i livet och känner mig sugen på livet. Tänk att jag får vara med ännu ett tag..

Rädslor

Denna vecka är det tema canser på TV. 18.30 på SVT kan man följa programmet. I måndags handlade programmet om canserbloggar och i går var det om en Israelisk ung kvinna som fått bröstcanser. I studion satt läkare, anhöriga och canserdrabbade.

Jag känner att jag vill se programmen, men samtidigt så är det tungt. Vad jag hittills sett så är det informativt och upplysande. Man visar från olika sidor och belyser frågor som man kan ha både som sjuk, anhörig eller vän.

Jag håller med flera av de som intervuas. Vi behöver massor av information. Vad är det som sker? När ska det bli en ny undersökning? Hur går den till? Var ska den göras? Hur kommer det att kännas? Hur sjuk kommer jag att bli? Måste jag..... Frågorna är många och ibland är det inte möjligt att svara. Men frågorna måste gå att ställa.

För mig och för flera av de som deltar i programmen framhålls att anhöriga och vänner är det viktigaste i livet. Jag blev verkligen medveten om deras betydelse när jag var sjuk. Tack alla ni som bryr er. För kramar, hälsningar, lyckönskningar, frukt, blommor och framför allt närvaro. Utan er skulle det vara mycket svårare.

Orosmoment

I går fick jag brev från landstinget och en kallelse till kontroll av min tarm. Det ska ske den sista april och i brevet fanns utförliga instruktioner över hur rengöring av tarmen skulle utföras, vad jag fick äta och när.

Det blir den första coloskopin jag gör efter avslutad behandling. Jag är tacksam över att det finns en rutin på detta och att jag blir kallad. Det som är jobbigt är mina reaktioner. Stresshormonet börjar genast göra sitt jobb, tankarna går ofrivilligt till scenariot om, om det värsta skulle hända... hur kommer jag då att klara det?

Nej fram med den mentala träningens kraft, styr tankarna till tacksamheten över att bli kontrollerad ofta. Känn hur skönt det är just nu när energin ökar för varje dag. Jag lägger märke till att konditionen är bättre och jag mår bra. Inte kan det väl vara möjligt att nya tumörer växer då? Om det är så olyckligt så ska jag i alla fall leva nu och njuta av tillvaron.

Det är faktiskt viktigt för alla av oss att leva nu. Ingen vet hur morgondagen ser ut. Spara inte dina önskningar till sedan. Ring din vän eller skicka ett sms, krama dina nära, res, upplev.

Jag gjorde ett dumt test på facebook för några veckor sedan. När ska du dö? Jag fick svaret, den 23 mars 2010. Jag överlevde den dagen och ställer mig frågande till hur FB kan leka med sådana tester. Om jag var en skör natur med självmordstankar? Om jag var deprimerad och rädd?

Det var roligare att göta testet Vilken kunglighet är du mest lik? Jag fick svaret Mette-Marit.

Det är en orolig tid jag lever i. Först gruvar jag mig för undersökningen, sedan för vad man ska se, och slutligen för resultatet av provtagningen. Det här kommer att vara min vardag under flera år, hoppas jag. Om inget nytt växer så blir det nya kontroller med jämna mellanrum under 5 år. Sedan räknas jag som frisk.

Här har mina tankar hämtat kraft under året.En underbar plats att träna konditionen. Långa vandringar längs Greklands kust vid dess yttersta södra udde. Definitivt värt flera besök.

Måndag morgon och julhelgen är definitivt slut. Jag laddar för en viktig vecka. I dag är det provtagning och om ( vilket jag förutsätter) mina prover är bra kommer jag att genomföra min sista av 12 cellgiftsbehandlingar för min tarmcanser. Året som gått har varit fyllt av oro, operationer, och andra kval, men också av hopp, kärlek, mental träning och en envis kamp på alla plan. Det var den 22 december 2008 jag fick beskedet att jag hade en tumör i tarmen. När doktorn gav beskedet fylldes jag av ett lugn och en kamplust. Jaha. Då blir det op, sjukskrivning och tillbaka om 3 månader. Nu blev det ju inte riktigt så enkelt, och jag fick tillfälle att träna mitt tålamod. Nu är jag i alla fall framme vid en spännande punkt. Jag känner mig frisk, men har riktigt dålig kondition. Under detta år ska den förbättras. Jag är äntligen tillbaka i arbetslivet och anser att jag har världens roligaste jobb. Varierat och intressant. Jag sjuder av lust till allt vad livet har att erbjuda och ser tillbaka på det gångna året med tacksamhet. Jag lever, jag finns och jag har upptäckt nya saker om mig själv. Jag har en stor tacksamhet till familjen, vänner och bekanta som stöttat och peppat mig under året.