I går fick jag brev från landstinget och en kallelse till kontroll av min tarm. Det ska ske den sista april och i brevet fanns utförliga instruktioner över hur rengöring av tarmen skulle utföras, vad jag fick äta och när.
Det blir den första coloskopin jag gör efter avslutad behandling. Jag är tacksam över att det finns en rutin på detta och att jag blir kallad. Det som är jobbigt är mina reaktioner. Stresshormonet börjar genast göra sitt jobb, tankarna går ofrivilligt till scenariot om, om det värsta skulle hända... hur kommer jag då att klara det?
Nej fram med den mentala träningens kraft, styr tankarna till tacksamheten över att bli kontrollerad ofta. Känn hur skönt det är just nu när energin ökar för varje dag. Jag lägger märke till att konditionen är bättre och jag mår bra. Inte kan det väl vara möjligt att nya tumörer växer då? Om det är så olyckligt så ska jag i alla fall leva nu och njuta av tillvaron.
Det är faktiskt viktigt för alla av oss att leva nu. Ingen vet hur morgondagen ser ut. Spara inte dina önskningar till sedan. Ring din vän eller skicka ett sms, krama dina nära, res, upplev.
Jag gjorde ett dumt test på facebook för några veckor sedan. När ska du dö? Jag fick svaret, den 23 mars 2010. Jag överlevde den dagen och ställer mig frågande till hur FB kan leka med sådana tester. Om jag var en skör natur med självmordstankar? Om jag var deprimerad och rädd?
Det var roligare att göta testet Vilken kunglighet är du mest lik? Jag fick svaret Mette-Marit.
Det är en orolig tid jag lever i. Först gruvar jag mig för undersökningen, sedan för vad man ska se, och slutligen för resultatet av provtagningen. Det här kommer att vara min vardag under flera år, hoppas jag. Om inget nytt växer så blir det nya kontroller med jämna mellanrum under 5 år. Sedan räknas jag som frisk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar