Tacksamhet

Tack alla fantastiska människor som jobbar i vården. Jag är tacksam för att ni finns. I dag har jag tagit bort den port som varit ingången för cellgifterna. Jag har tagit ännu ett steg på min hälsoresa.
När jag kom till "bli-frisk.huset" strax före 7 i morse så kändes det lite obehagligt trots att jag vet att det är ett enkelt ingrepp som går fort. Jag gick raka vägen till dagkirurgen där sköterskan snabbt hämtade mig från väntrummet och förde mig till förberedelserummet. Jag fick ett skåp att låsa in mina prylar i och en ny stass. Bomullsstrumpor, vit skjorta och mamelucker. Såg ut som Lilla My klädd i vitt. Efter det låg jag på en rullvagn och kände att pulsen visst ökade något. Mina erfarenheter från tidigare besök blev plötsligt tydliga. En kvinnlig doktor som jag mött tidigare kom in och log mot mig- hej Siv, är du frisk nu. Nu tar vi bort den här, det blir med lokalbedövning.
Bra, tänkte jag. En kort stund senare kom en ung man och hämtade mig till operation. Idel kända ansikten som log mot mig och tyckte det var roligt att jag kom i detta ärende.
En nål i handen, och lugnande prat och sedan upp på op-bordet. Inklädd i grönt papper och tvättad med sprit och med lugnande i nålen så genomfördes op på 30 minuter.
Sedan bar det av till post-op och övervakning en kort stund. Hade en puls på 49 så sköterskan påstod att jag har bra kondition. Ska ta till mig det och bortse från att jag fortfarande var påverkad av lugnande medel.
Halv 11 är jag tillbaka hemma. Solen lyser och våren är här. En bra dag att minnas.