Här nedan finns några enkla bilder från Rotsidan.
Stenarna och den karga naturen talar till mig på ett särskilt sätt. De vridna träd som försöker hålla sig fast i klipporna har en speciell själ. På något sätt så kan jag identifiera mig med naturen här ute. Det gäller att växa ur den näring man får och de livsbetingelser som erbjuds. Ibland blir det krokigt som tallarna vid havet. Klapperstensfälten är särkilda och när solen värmer är stenarnas värme en lisa för många själar, inte bara min.
Jag känner mig ibland som de här runda stenarna vid havet. Lite knubbig, isig och hal om vintern, men varm och välkomnande på sommaren. Fiosofiskt eller hur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar