Höstfägring

Min förkylning har nu lagt sig och kroppen längtar efter sin morgonpromenad. I dag gick jag ut i den kyliga morgonluften. Dimman låg tät över landskapet, men solens strålar letade sig succesivt in mellan träden. Jag njuter av färgprakten och tog upp min mobil för att föreviga landskapet. Det är en speciell känsla när det är höst. Allt är tyst. Det doftar av myllan och de löv som ligger på marken.
Den här skogsvägen är min mentala stig. Det vägen inte vet, är inte värt att veta om mitt liv. Här har jag en gång lärt mig cykla. Jag har lekt indianer och cowboys med grannpojkarna, jag har vänslats med min kärlek och gråtit över olyckor. Här har jag hämtat kraft och hittat på nya projekt. Efter den här skogsvägen började jag att jogga när jag slutatde röka för 30 år sedan. Här har jag plockat svamp, hallon, blåbär och lingon. Våra barn har haft skogsutflykter och vi har gräddat pinnbröd. Det är en lycka att ha tillgång till naturen bakom huset. Det är en lisa för kropp och själ att ge sig tid till en promenad. Syret vederkvicker hjärnan och rörelsen väcker kroppen och smörjer mina leder. Jag är glad att jag bor här.

Prioritera din dag så du kan gå ut en stund. Det är det värt.