Landstinget, en källa till ohälsa?

Nu har det hänt igen. En av mina kunder har fått spader. Inte över mig, utan över hur man blir bemött inom sjukvården.

Med andan i halsen kom hon in märkbart uppbragd. Vet du om det finns någon privat läkare i Sollefteå, sa hon. Då skulle jag gå dit direkt för det går inte att få en tid på vådcentralen. Hon upplevde ett snorkigt bemötande och fick ringa flera gånger, faktiskt fler än 10, för att få beställa en tid. När hon väl skulle få göra det så visar det sig att hon inte kunde få en tid inom 2 veckor och måste då ringa upp igen!! Helt otroligt.

En äldre vän berättade samma historia. Hon har samlat mod för att ringa doktorn för en hälsokontroll. Hon har diabetes och högt blodtryck och har ej varit på kontroll de senaste 2 åren. Vad händer?Jo, ring om 2 veckor får vi se om vi kan ge en tid.
Är det så man ska behandla patienterna? Det kommer att bli en lysande framtid för privata alternativ om de satsar lite mer på bemötande.

Ett annat skräckexempel är hjälpmeddelshanteringen i Sundsvall. En patient ringer för att få nya kompressionsstrumpor och har remiss från läkare. Personalen på nämnda central svarar att hon får bara 3 par per år för annars håller inte deras budget. Det gör detsamma vad läkaren har skrivit, det är dom, på hjälpmedelscentralen, som bestämmer!!!! Jag blir mållös.
Vem klarar hela året på 3 par strumpor? Det är inte vårt bekymmer säger personen i fråga.

Detta är bara ett par av de historier jag hört när jag mött mina kunder. Så här blir det när pengarna styr, personalen blir stressade mm. Jag bävar för framtiden.
Städningen på våra sjukhus har minskat, bakterierna frodas mer än förut. Rapporter kommer med jämna mellanrum om sjukhus där resistenta bakterier härjar. Jag knäpper mina händer och ber till högre makter om att få slippa närkontakten.