torsdag 28 januari 2010
Viljestyrka
onsdag 27 januari 2010
Mera hpb

Djupa fotspår i snön.
Nu kommer nästa man för test så jag får ägna uppmärksamheten till honom. Samtidigt ser jag traktorn som rensar gårdsplanen utanför byggnaden där jag jobbar. Det blir nog enklare att ta sig härifrån i eftermiddag än det var att åka hit.
PS. Jag fick besked från min läkare igår och beskedet var att jag är canserfri. Alla bilder och prover var utan anmärkning. Jag jublar och känner mig frisk och sugen på livet. Den 1 februari startar jag mitt nya träningsschema. Nu är det dags på allvar att förbättra min ork. I maj åker vi till Rhodos och då vill jag orka med de långa promenader vi brukar göra under semestern. Hej och hå. Är det någon som känner igen sig? Det här med att börja om. Det fina är att man får börja om hur ofta som helst, och varje gång från en ny plattform. Nu börjar jag på ruta 1, IGEN!
tisdag 26 januari 2010
Förebild
Hans egen beskrivning av beslutet :- efter att jag träffat dig tänkte jag att det kan ju inte vara så enkelt, men jag ska ge det en chans:- Han bestämde i november 2008 att nu är det slut på läsk, kakor och andra sötsaker. Förutom det har han styrt upp sina måltider så att han äter frukost varje dag, även om arbetsdagen startar vid 04 på morgonen. Havregrynsgröt är basen. Lunch och middag och eventuellt frukt som mellanmål. Motion i form av promenader varje dag, en sträcka på 5 km.
Jag är full av beundran för denne unge man och önskar honom lycka till framöver. Han är beviset för att det går bara man bestämmer sig. Han säger själv att det inte varit lätt alla gånger, men han hade bestämt sig och då finns det inte plats för kakor, läsk, osv. November 2009 hade han gått ner 40 kg.
Själv lär jag mig mycket i dessa möten. Att få förtroendet att prata hälsa, göra konditionstester och diskutera fram eventuella förändringar utan pekpinnar gör mig ödmjuk. Min förhoppning är att fler ska ta chansen, se möjligheterna och fram för allt , aktivt ta ansvar för sin hälsa så långt det är möjligt.
Nu ska jag själv ringa upp min läkare för att få besked på min röntgen som gjordes i fredags. Det är ju så att det är jag som är mest intresserad av min hälsa och läkarna tror att det är ok. att vänta. Nu har jag väntat nog.
Vill du veta mer om hälsoprofiler och hur jag jobbar så finns det en länk på min hemsida www.pushsolleftea.se där du kan se en film. Se längst ner i rutan på startsidan
söndag 24 januari 2010
Kontrolldag





Nu är det måndag och jag väntar på att min läkare ska ringa och ge besked på röntgenrsultatet. Detta kommer att tillhöra min vardag under några år. Att mobilisera för kontroller och att höra resultatet. Att fortsätta leva livet och planera för framtiden. Att njuta av vanliga dagar, och att ha en tillit till att allt blir till det bästa.
onsdag 20 januari 2010
Målbilder


måndag 18 januari 2010
PUSH-lokalen

Så här blev gardinerna jag köpte i fredags. Otäckt högt i taket när jag som är bara 158 cm ska klättra och få upp dom.


onsdag 13 januari 2010
Sömnlös i kortisonrus
I vilket fall blir jag vädigt kreativ när jag ligger och snurrar under täcket. Det ger uppslag och ideér till dagen efter. I dag ska jag kolla om det finns något behov av en massör när Wintergames går av stapeln 4-7 februari. Det är en tävling för handikappade med både hockey, och skidor på längden och utför. Fantastiska idrottsutövare som verkligen visar att det går om man vill. Sedan har vi ju vasaloppslägret- undrar om dom har behov av mina tjänster i år? Ska kolla det också.
Det får även bli ett besök på Maxi corner som säljer gardiner. Behöver fixa till min lokal inför vårens avslöjande ljus. Snart är det ju här. Sedan börjar min arbetsdag ta slut. Har bara 10 timmar att fördela denna vecka och jag har en kurs i morgonförmiddag och massagekunder på eftermiddagen. Skönt att doktorn förstått mitt behov av vila när hjärnan lider av sömnbrist. Det är inte alltid lätt att hitta balans i livet, men det är en angenäm utmaning när jag tycker att det mesta är roligt.
Glädjeämne
När jag åkte hem från sjukhuset gick jag in på affären och köpte en smaskig kaka och sedan till mor för att dela kakan och känslan med henne. Jag köpte även en blomma till min man som är mitt största stöd i tillvaron.
Utanför mammas port mötte jag en bekant som kan ha betydelse för mitt arbete. Vi samtalade en stund och beslöt att höras av igen. Kanske ett nytt uppdrag ligger på lut? Det gäller att gripa tillfället i luften och att våga föreslå. En härlig känsla sprids i mitt bröst och jag kan lugnt säga att jag älskar livet och vad det har att erbjuda.
Nedanståendetext fick jag en gång i min hand och den har följt mig sedan dess. Nu delar jag den med dig, var så god.
Det enda som finns, är nu.
Detta nu, precis nu.
Förfluten tid existerar inte. Var skulle den finnas?
Den är endast spår, påminnelser, orsaker.
Det är inte möjligt att handla i den, det är inte möjligt att ändra den. Man kan endast förhålla sig till den, och det gör man alltid i nuet.
Detsamma gäller framtiden. Den finns heller inte, endast som en tanke, en abstraktion, en framtida beskrivning av nuet
liksom en väderöverblick. Men den finns inte där.
Den finns endast i våra tankar och det är inte på grund av att det nuet, vi är i, har utvecklat sig och blivit något, som liknar ( eller kanske inte liknar) den framtid, vi föreställer oss, att den existerar. Och så har den blivit till nu.
Allt vad som reellt sker, sker i nuet.
Nuet är evigt, konstant, men hela tiden under förvandling. Hela tiden på väg från det, som är nu, till det som kommer att bli.
Nuet är därför det, som finns.
Det enda, som finns.